2006 infördes de individuella utvecklingsplanerna med skriftliga omdömen för att öka elevernas måluppfyllelse (IUP). Forskning har visat att implementeringstiden är lång vid förändringar i skolan, samt att lite utbildning har erbjudits gällande dokumentationens utformande och innehåll. Detta kan ha fått en betydande roll gällande lärarnas uppfattningar av dokumentets syfte och användning, nämligen att fler elever ska nå de nationella målen. Studien undersöker hur lärare i grundskolan uttrycker att de använder sig av IUP med skriftliga omdömen och om det arbete läraren ägnar åt denna dokumentation uppfattas bidra till ökad måluppfyllse. Frågan har belysts utifrån ett sociokulturellt perspektiv och har undersökts genom fem semistrukturerade intervjuer och dokumentanalyser, där formuleringar och innehåll av dokumentens framåtsyftande delar har granskats. Resultatet visade att samtliga undersökningsdeltagare inte visste varför den omfattande dokumentationen infördes. Lärarna uppfattar arbetet med IUP som tidskrävande, där tid tas från planering med minskad undervisningskvalitet som följd. Studiens resultat ligger i linje med tidigare forskning, då det visar sig att lärare inte upplever IUP med skriftliga omdömen som ett effektivt verktyg som bidrar till ökad måluppfyllelse i den svenska skolan. Genom dokumentanalyserna framkom det att inte lika mycket tid läggs på de elever som enkelt når de bestämda målen, utan dessa elever tenderar att hamna i skymundan i jämförelse med de elever som har svårigheter.