Bakgrund:Fysisk inaktivitet orsakar ohälsa och sjukdom i dagens samhälle. I Sverige introducerades, år 2001, fysisk aktivitet på recept (FaR) som en metod för att öka den fysiska aktiviteten bland befolkningen. Att undersöka hur distriktssköterskan uppfattar FaR är värdefullt eftersom det är en metod som distriktssköterskan kan använda i det hälsofrämjande arbetet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors uppfattningar om fysisk aktivitet på recept (FaR). Metod: Semistrukturerade intervjuer med 18 distriktssköterskor genomfördes. Intervjumaterialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna uppfattade att FaR kunde främja både hälsa och ekonomi i samhället men att metoden begränsar jämlik hälsa. Metoden hade ett brett användningsområde men det framkom skilda meningar om metodens användbarhet för patienterna. En motiverad patient, tvärprofessionellt samarbete, samverkan med andra FaR-aktörer och organisatoriskt stöd uppfattades av distriktssköterskorna som förutsättningar för att använda FaR. Uppfattningar om FaR:s framtidsutsikt visade att det fanns tveksamhet om metodens hållbarhet och ett behov av utveckling. Slutsats: Studien visar att ett flertal omständigheter påverkar om distriktssköterskorna ska uppfatta FaR som en metod värd att använda. Resultatet kan användas som vägledning för att se över dessa faktorer och vidareutveckla metoden FaR.

Background:Physical inactivity causes ill-health and disease in today’s society. As a method for increasing physical activity among the population, physical activity on prescription (PaP) was introduced in Sweden in 2001. PaP is a method which the district nurse can use in promoting health and it is therefore valuable to explore how the district nurses perceive this method. Objective: The aim of the study was to describe district nurses’ perceptions about physical activity on prescription (PaP). Method: The study was based on semi structured interviews with18 district nurses. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: District nurses felt that PaP could promote both health and economy in society, but that it restricts equal health. The method was understood to have a broad scope but there were differences of opinion about the method's usefulness for patients. A motivated patient, cross-collaboration, interaction with other PaP-actors and organizational support were perceived by the district nurses as prerequisites for using PaP. Opinions about the future of PaP showed that there was uncertainty about the sustainability and a need for development. Conclusion: The study shows that a number of factors affect the district nurses’ perception of whether PaP is a method worth using. The result can be used as a guide to surveying these factors and developing the PaP method.