Uppsatsen behandlar kiwimetoden som läsinlärningsmetod bland elever i årskurs F-2. Kiwimetoden innefattar fyra moment i läsinlärningen; gemensam läsning, vägledd läsning, självständig läsning och högläsning och metoden fokuserar på att samtala kring text. Syftet med undersökningen är bland annat att undersöka vad undervisande pedagoger anser är för- och nackdelarna med kiwimetoden och hur de upplever att eleverna utvecklas i sin läsning med hjälp av metoden. Undersökningsmetoden är intervjuer med fyra pedagoger som har olika mycket erfarenhet av kiwimetoden i läsundervisningen. Resultatet av undersökningen visar att pedagogerna upplever att eleverna tycker det är intressant med läsning och att eleverna läser mycket genom metoden. Samtal om det eleven läser, hör eller ser när hon eller han läser är utgångspunkt för förståelse av texten. Detta upplever pedagogerna som motiverande i läsinlärningen då varje elev oavsett förkunskap är delaktiga. Möjligheten att dela in eleverna i nivåanpassade grupper är en fördel, eftersom eleverna då får arbeta utifrån sin egen kunskapsnivå. Pedagogerna betonade flera fördelar med kiwimetoden. Enda nackdelen som kom fram av undersökningen var att metoden kanske inte passar alla elever; då måste pedagogen finna andra vägar för just den eleven. Kiwimetoden upplevdes annars vara en bra utgångspunkt i läsinlärningen.