Syftet med studien är att få inblick i pedagogers tankar om lässtundens möjligheter som pedagogiskt redskap för lärande i förskolan. Men även vilka tankar de har om hur man genom att använda skönlitteratur på ett aktivt och pedagogiskt sätt kan stimulera barns utveckling och lärande.  I studien ingår kvalitativa intervjuer med sex pedagoger på tre olika förskolor. Efter intervjuerna visade pedagogerna oss runt på förskolorna och vi förde fältanteckningar. Resultaten redovisas i fyra teman: lässtunden, arbetssätt, förskolans verksamhet och pedagogens ansvar. Utifrån studiens resultat kan konstateras att pedagogerna anser att högläsning och skönlitteratur har en given plats på förskolan och att de anser att arbete med skönlitteratur är viktigt. Pedagogerna menar att det går att använda många olika arbetssätt, som till exempel att använda handdockor, konkreta material och sjunga sånger för att främja barns utveckling och lärande. Bland annat visar resultaten på att de arbetar med tema, sjunger sånger, har dialoger med barnen utifrån böckernas innehåll och att konkreta material har en central plats på förskolan. Det framkommer också att högläsning används vid vilostunder och att pedagogerna använder läsning för att skapa en lugn stund på dagen för barnen. Både forskning och pedagogernas svar visar på den enorma vinsten med högläsning för barns utveckling, som berör allt från språkutveckling, empati, fantasi till inlevelseförmåga med mera.