Bakgrund:Ett av dagens problem är att vårdpersonal i mötet med föräldrar till barn med självskadebeteende, har en brist på förståelse för deras upplevelser. Föräldrars upplevelser är viktiga för vårdpersonal att veta om för att kunna ge god omvårdnad utan att vara dömande. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett barn med självskadebeteende. Metod: Studien gjordes som en litteraturstudie baserad på sju kvalitativa artiklar. Resultat: I litteraturstudien framkom fyra huvudkategorier: Föräldrarna upplevde hjälplöshet, föräldrarna riktade sin ilska mot barnet, föräldrarna kände att det var deras fel och föräldrarna upplevde en brist på hjälp. De framkom även att flera föräldrar upplevde en brist på hjälp från vården. De visste inte var hjälpen fanns att söka eller var de skulle vända sig för att få stöd. Föräldrarna tror att de lättare kunnat hantera livet om de fått hjälp av vården. Diskussion: Bristen som föräldrarna upplevde av vården kan bero på felfördelning av resurser. Hade mer ekonomiska resurser prioriterats på vård av anhöriga, hade kanske behandlingstiden förkortats för barnet. Föräldrarna hade också känt sig mer meningsfulla och delaktiga i behandlingen. De framkom att föräldraras reaktioner liknar de som förekommer i en kris. Chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen är de delar som förekommer i en kris. Slutsats: Familjeperspektivet är viktigt att betona när vårdpersonal möter ett barn med självskadebeteende och deras anhöriga. Sjuksköterskan bör ha kunskap om andra instanser som kan ge stöd till patienten och anhöriga i en kris om de inte själva har kompetensen inom området. Forskning vore önskvärd om hur sjukvårdspersonal ska bemöta föräldrar för att ge bättre omvårdnad.

Background: One of today's problems is that health professionals in meeting with parents of children with self-harm, has a lack of understanding of their experiences. Parents' experiences are important for healthcare professionals to know about in order to provide good care without being judgmental. Objective: The objective was to describe parents' experiences of having a child with self-harm. Method: The study was done as a literature study based on seven qualitative articles. Results: The literature study revealed four main categories: The parents felt helpless, the parents directed their anger against the child, the parents felt it was their fault and the parents experienced a lack of help. They also found that many parents experienced a lack of help from health care. They did not know where help was to look or where to turn for support. Parents think they are more able to deal with life if they received help from health care. Discussion: The lack of parental experiences of care may be due to misallocation of resources. Had more funding priority in the care of relatives, was perhaps shortened the duration of treatment for the child. The parents had also felt more meaningful and involved in treatment. They found that parents' reactions are similar to those encountered in a crisis. Shock phase, reaction phase, processing phase and reorientation phase is the part that occurs in a crisis. Conclusion: The family perspective is important to remember when professionals encounter a child with self-harm and their relatives. The nurse should have knowledge of other agencies that can provide support to patients and families in a crisis if they do not have expertise in the area. Research would be desirable with focus on how the medical staff can provide better care to the parents.