Syftet med utvärderingen har varit att beskriva hur Projekt neuropsykiatri i närsjukvård har genomförts under dess första två år. I arbetet med utvärderingen har speciellt fokus lagts på en del av projektet; endagarsutbildningarna. Hur har dessa upplevts av deltagarna? Har de fått de önskade effekterna? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Projektets andra delar har mer indirekt berörts i utvärderingen.

Som grund för insamling av data har observationer i samband med endagarsutbildningarna använts, liksom kursutvärderingar och informella samtal med såväl kursdeltagare som personal från Minnesmottagningen. Dessutom har strukturerade intervjuer genomförts med tre sjuksköterskor.

Nyckelinformanter är personalen på Minnesmottagningen, distriktsläkare, sjuksköterskor samt biståndshandläggare. Dessa upplever utbildningarna som positiva och lärorika och att de kan leda till en ökad kunskap om demens. Samverkan mellan kommun och Region Skåne upplevs ha ökat till följd av utbildningarna. En ursprunglig förhoppning fanns att utbildningarna skulle leda till att kunskapen sprids vidare ut i organisationerna. Resultatet av utvärderingen tyder emellertid på att detta inte har skett, åtminstone inte i den utsträckningen som önskats av Minnesmottagningens personal. En orsak till den begränsade kunskapsspridningen kan vara att utbildningsdeltagarna ej har någon pedagogisk grund att stå på. En annan faktor som kan ha verkat hindrande för kunskapsspridningen är att det inom huvudmannaorganisationerna saknas en gemensam värdegrund för synen på demens.

De tentativa resultaten av utvärderingen tyder på att projektet i stort har fått en rad positiva följder för vårdpersonalen. Förutom en ökad samverkan mellan kommun och Region Skåne har samverkan med olika enheter inom Centralsjukhuset Kristianstad ökat, liksom med Neuropsykiatriska kliniken i Malmö. I studien framkommer att personal från såväl hälso- och sjukvården som från den kommunala omsorgen vet att de med förtroende kan vända sig till Minnesmottagningen, något som visar sig ha lett till en ökad trygghet. Projektet har även fått till följd att antalet diagnoser samt användningen av bromsmediciner har ökat.

Utvärderingen identifierar ett antal möjliga hinder för en god demensvård, bland annat vårdens hierarkiska struktur, bristen på gemensamt förhållningssätt gentemot demenssjuka samt att tilliten till experterna på Minnesmottagningen riskerar att öka deras arbetsbörda i stället för den önskade motsatta utvecklingen.

Denna utvärdering har fokuserat på hur vårdpersonalen upplever projektets verksamhet. I en eventuell fortsatt utvärdering av verksamheten föreslås att fokus läggs på hur kunskap och erfarenheter sprids i verksamheterna samt hur projektet påverkar patienterna och deras anhöriga.