Bakgrund: Att förlora sitt barn är bland det värsta som en förälder kan uppleva. Vid förlusten försätts föräldrarna i en sorgeprocess. Vägen tillbaka kan vara lång för att återigen kunna känna en mening med livet. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars upplevelse av att leva vidare efter att plötsligt förlorat sitt barn i en olycka. Metod: En litteraturstudie har utförts. Resultatet bygger på nio kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Föräldrar upplevde sorg, förtvivlan, hopplöshet och maktlöshet efter förlusten. Barnets död påverkade äktenskapet, vissa kände en starkare samhörighet medan andra upplevde att de gled ifrån varandra. Det sociala nätverket ändrades då de upplevde brist på stöd från vänner och anhöriga. Deras syn på livet blev annorlunda och nya värderingar skapades, samtidigt var det viktigt att hålla minnet av barnet vid liv. Diskussion: Förlusten förändrade livet radikalt vilket skapade en mental instabilitet, identitetsförändringar, starkare vilja till att ta vara på livet samt att personer i omgivningen drog sig undan och undvek kontakt. Detta har diskuterats i relation till Antonovskys och Erikssons teorier. Slutsats: Sorgen ter sig individuellt med känslor som växlar om vartannat, vilket sjuksköterskan, för bästa omvårdnad bör känna till. Forskning vore önskvärd om varför vissa föräldrar klarar av att gå vidare och andra inte.

Background: Losing a child is one of the worst things a parent can experience. When this happens a grieving process starts and the way back to a meaningful life can be long and difficult. Aim: The aim was to describe parents' experience of moving on after suddenly losing their child in an accident. Method: A literature review has been done and the result is based on nine qualitative and quantitative articles. Results: Parents experienced grief, despair, loss of control and hopelessness after losing their child. It affected the relationship between the parents, in some cases creating a stronger band between them whilst in others creating a distance. Lack of support from friends and family altered their social network. New values changed their outlook on life, whilst it was important to keep memories of their child alive. Discussion: Life changed radically causing mental instability, identity change and a stronger will to make the most of life leading to withdrawel of social contacts and support as discussed in relation to Antonovsky's and Eriksson's theory. Conclusion: Grief is individual with everchanging emotions, which nurses should be aware of in order to give the best possible care. Research on why some parents move on and others do not, would be valuable.