Uppsatsens syfte är att undersöka hur kvinnan skildras i två verk i svensk arbetarlitteratur. Romanerna som ligger till grund för undersökningen är Moa Martinsons Mor gifter sig (1936) och Ivar Lo-Johanssons Analfabeten (1951). För att belysa uppsatsens syfte har följande frågeställningar ställts: Hur skildras kvinnliga könsroller i de båda romanerna? På vilket sätt skildras kvinnans underordning i förhållande till mannen? Finns det någon skillnad i hur kvinnan framställs i de båda romanerna utifrån ett samhälleligt perspektiv? De perspektiv som använts som utgångspunkt för uppsatsens teoretiska bakgrund är baserad på feministiska föreställningar om hur genus och kön är kulturellt och samhälleligt konstruerat, samt hur kvinnan ur ett historiskt och samhälleligt perspektiv har ansetts vara underordnad mannen. Tidigare forskning utgår ifrån Ebba Witt-Brattströms (1988) och Magnus Nilssons (2003) avhandlingar om Moa Martinsons respektive Ivar Lo-Johanssons författarskap. Undersökningen är utförd med hjälp av hermeneutik samt närläsning som metod. Uppsatsens resultat visar att Moa Martinsons skildring av kvinnan uppvisar vad feministisk forskning anser vara typiska kvinnliga egenskaper, dock finns avvikelser från vad tidigare forskning hävdat vara utmärkande för Martinsons författarskap. Ivar Lo-Johanssons skildring av kvinnan är tvetydig. Kvinnan skildras mer som en betydelsefull tillgång i det gemensamma hemmet och uppvisar därmed motsägelsefulla drag av vad feministisk forskning hävdar är typisk för den kvinnliga könsrollen.