Bakgrund: Anledningen till att människor söker sig till sjukvården beror ofta på deras hälsobeteende. De behöver göra en förändring, men vad är det som får människor att göra förändringar? Syfte: Syftet med studien var att beskriva på vilka sätt motiverande samtal (MI) varit en användbar metod för att främja livsstilsförändringar. Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturstudie. Åtta empiriska studier ingick. Sammankopplingar gjordes med tre teorier som MI bygger på Bems självuppfattningsteori, Roger´s teori om ”non-directive counselling” samt ”The transteoreticial model of behavior change”. Resultat: Sjuksköterskans användbarhet bestod i att använda sig av MI:s tekniker genom att lyssna aktivt, ställa öppna frågor samt att uppmuntra patienten till ett eget ansvar. Begränsningar ur sjuksköterskans perspektiv var svårigheter med nytt tänkande. Utvidgad utbildning och handledning i MI var viktigt vid implementeringen i verksamheterna. De studier som ingick visade i de flesta fall inte att MI som metod skulle vara effektivare än annan typ av rådgivning. Slutsats: I MI samtalet är det viktigt att sätta patienten i fokus, att hjälpa patienten att hitta motivationen samt självförtroende att genomföra förändringar. Vid implementeringen av MI är det viktigt med utbildning och handledning samt att praktik och teori går hand i hand.

Background: The reason of people visiting health care centers often depends on their health behavior. They often need to make a change. The aim of the study: The aim of the study was to describe in which way motivational interviewing has been successful to make lifestyle changes. Method: The study was carried out as a literature review. Associations were made with three of the theories which motivational interviewing is based upon: Bem’s “Self perception theory”, Roger’s “Non-directive counseling theory” and “The transtheoretical model of behavior change”. Result: The nurse made use of the MI techniques by actively listening, asking open questions and encouraging the patients to take their own responsibility. The limitations, from the nurse’s point of view were problems with the new way of thinking. Extended training and coaching in MI were important for the implementation activities. The studies included showed in most cases that MI as a method wasn´t more effective than any other type of counseling. Conclusion: In MI it´s crucial to put the focus on the patient, to help the patient find the motivation and confidence to make changes. For the implementation of MI it is important to include education, practice and coaching sessions.