Bakgrund: Att vara närstående åt någon som befinner sig livets slut är en stor påfrestning där delaktigheten blir central. Hur närstående upplever delaktigheten är beroende på hur information ges. Att vara delaktig innebär att ha en del i, att vara närvarande och medverka i vården av en annan person. Utifrån ett systemteoretiskt tänkande betraktas personer i sitt totala sammanhang där även de närstående hamnar i fokus. Syfte: Att belysa närståendes upplevelser av delaktighet i samband med vård i livets slutskede. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt baserade på vetenskapliga artiklar som analyserades med en innehållsanalys. Resultat: Bygger på tre huvudkategorier; från att ha kontroll till att famla i mörker, att befinna sig i en svår livssituation och att kastas in i en ny roll. Delaktigheten yttrade sig i positiva och negativa känslor som närstående pendlade mellan. Andershed och Ternestedts förståelseram användes för att strukturera resultatet. Slutsats: Då närstående befinner sig i en besvärlig situation är det väsentligt att vårdpersonal ger utrymme, involverar och ser till närståendes individuella behov. Att byta roll med de närstående, ställa öppna frågor kan göra att de blir bekräfta och sedda vilket kan vara ett sätt att göra dem delaktiga på ett meningsfullt sätt.

Background: Being a relative to someone who is at the end of life is a big strain in which participation is a key. How relatives experience participation is dependent on how the information is given. Being involved means to be a part of, to be present and to participate in the care of another person. On the basis of systems theory people are considered in their total context, where relatives are also in focus. Aim: To describe relatives’ experiences of participation during end of life care. Method: The study was conducted as a literary review based on scientific articles that were analyzed with a content analysis. Results: Based on three main categories, from having the control to a grope in the dark, to be in a difficult situation of life and to being thrown into a new role. The participation of the relatives oscillated between positive and negative feelings. Andershed and Ternestedts framework was used to structure the results. Conclusion: When relatives are in a difficult life situation it is essential that health professionals give them space, involve them, and ensure their individual needs. Changing roles with relatives and asking open-ended questions can make relatives feel like participants who are confirmed and involved in a meaningful manner.