Therese Larsson och Maria Petersson.

Avsikten med studien är att beskriva hur elever som går i förskoleklassen upp till årskurs tre, upplever att deras kamratkontakter och självbild påverkas av att de går på specialundervisning. Undersökningen ska ge en bild av om eleverna känner sig inkluderade i klassens gemenskap och lyfta elevernas åsikter om specialundervisningen.

Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om kamratkontakter, inkludering och självbild. Med hjälp av intervjuer ville vi undersöka hur barnen i vår undersökningsgrupp upplever specialundervisningen i jämförelse med tidigare forskning.

Resultatet visar att eleverna överlag har en positiv inställning till att få specialundervisning med vissa komplikationer. Det har dock varit svårt att få svar på hur specialundervisningen egentligen påverkar elevernas kamratkontakter. Kontentan är att kamraterna är viktiga. Något tydligare blev resultatet angående hur specialundervisningen påverkar känslan av inkludering. Det visar sig att det finns en delning då en del barn inte tycks påverkas alls medan andra upplever problem i samband med att de återvänder till klassrummet efter att ha varit hos specialpedagogen. Inte heller när det gäller självbilden visar resultatet att specialundervisningen skulle påverka eleverna, de elever som uppvisar tecken på dålig självbild kan lika gärna påverkats av andra orsaker. Resultatet visar även att synen på specialundervisningen skiljer sig mellan de yngre och de äldre barnen. De yngre barnen ser specialundervisningen som ett lekfullt tillfälle medan de äldre ser det som ett tillfälle att lära sig saker på, därav titeln.