Konst i arbetslivet är en konst i sig. Ungefär så kan rapporten sammanfattas då arbetslivet består av komplexa sammanhang på samma sätt som konst är komplext. Mötet mellan två komplexa världar är svårt, eller t o m omöjligt, att beskriva som ett samband mellan orsak och verkan. Därför har vår forskning haft fokus på både konstnärerna och arbetsplatserna. Konstnärerna har skrivit berättelser och intervjuats och på arbetsplatserna har personal och chefer intervjuats. Detta ger en bild av vad som kan ha hänt i de lokala sammanhang där konst och arbetsliv har mötts genom Skiss-Skåne. Bilden som konstrueras är oskarp, vilket är skäligt när två komplexa världar möts. Skiss-Skånes syfte var att konstnärlig kompetens ska ha effekter på arbetsplatserna och dess arbetsmiljö, främst personalens välbefinnande och hälsa. Även att som konstnärer bidra till nytänkande och utveckling fanns med i syftet. På så sätt har för konstnärerna andra arbetsområden än de mera traditionella tydliggjorts. Konstnärernas möten med arbetsplatserna, där det fungerat bra, kan något förenklat sammanfattas med orden roa och oroa vars innehåll har skapats genom konstnärens kompetens och synsätt. Konstnärens närvaro och relation till personalen har inneburit ett ifrågasättande av deras praktik. Personal har då tvingats till att tolka och försöka förstå vad som har skett i mötet. Arbete består ofta av relativt väl avgränsade uppgifter och mål vilka, enligt organisationsforskningen, har en strävan till att sätta fokus på konstruktioner av rutiner och att upprätthålla det kända och existerande. Genom att genomföra aktiviteter som är utmanande i mötet mellan konstnären och arbetsplatsen kan befintliga rutiner oroas. På så vis kan konstnärernas kommunikation med anställda och chefer främja en förändring av det vardagliga handlandet på en arbetsplats. Ny mening kan ha konstruerats i mötet mellan konstnärer och anställda, i smått och i stort, med andra förtecken än de enbart strikt rationella och instrumentella. I vilken om fattning och exakt när detta har skett är svårt att uttala sig om. Varje relation innehåller samtidigt konkurrens och samarbete. Konkurrens innebär att maktförhållandena tydliggörs och utmanas. I alla relationer finns makt närvarande. Samarbete är förutsättningen för ett samtal. På så sätt, när det är som bäst, innehåller mötet konkurrens i form av makt såväl som samarbete för att etablera ett kreativt innehåll i relationen mellan konstnären och personalen. Mötet innehåller också paradoxer som exempelvis det kända och okända som båda samtidigt finns närvarande. Att roa innebär att locka fram positiva känslor som glädje och skratt. I mötet mellan det kända och okända, roandet och oroandet sätts kreativa processer igång som kan ha lett till att individers välbefinnande har gynnats och nya tankar som utvecklar verksamheten kan ha konstruerats. Genom att agera med utgångspunkt i det för personalen okända som kan gränsa till fiktion och fantasi så kan konstnärerna ha bidragit till förnyelse av personalens vardagliga kommunikation och till att skapa ny mening. Detta skiljer sig från de flesta konsulters infallsvinklar. På så sätt är konstnärernas bidrag ett nytt och hoppingivande inslag i det Skånska arbetslivet. Om ovanstående är den positiva bild av projekten så finns där också problem. Om arbetsplatsen inte ges möjlighet att känna sig inkluderad i ett projekt så är risken stor att det förskjuts eller i bästa fall bara blir en kul grej som stör personalen i deras arbete. Ramar och struktur för varje enskilt projekt är också nödvändigt. Om dessa är för vida finns en risk att kreativiteten och bidraget till välbefinnande uteblir, för konstnär såväl som hos personalen. Det är viktigt att det finns möjligheter för att de tillsammans kan skapa en arena där självorganisering av relationers innehåll tillåts ske. På så sätt utmanas också konstnärens makt utav personalen. Detta sker genom att konkurrens (makt) och samarbete är ständiga processer som finns närvarande i relationen. Behovet av ödmjukhet i det lokala mötet är stort. En sådan ödmjukhet har konstnärerna i hög grad också uppvisat, även i de projekt som inte kan anses fullt ut lyckade. Beroende på lokala specifika förutsättningarna har resultaten inte alltid blivit vad som har förväntats. Genom att i större omfattning beakta det lokala och organisationens specifika förutsättningar så kan effekten i kommande projekt, där möten mellan två komplexa världar sker, ytterligare förbättras.