Att upprätthålla en hållbar långsiktig utveckling såväl i näringslivet som i offentlig sektor är en av de stora utmaningar som vi har framför oss. Ett recept har sedan slutet av 1980-talet varit omfattande satsningar på utbildningar av olika slag. Emellertid vet vi idag att relationen mellan utbildning och tillväxt är icke-linjär. för att utbildning skall kunna bidra till tillväxt krävs att denna omsätts i handling. Det är alltså relationen mellan de villkor som finns i det dagliga handlandet mellan personal och mellan personal och ledning, och de kunskaper som avses utvecklas i en utbildning, som är kritiska. Förståelsen av relationen mellan individers drivkrafter för utbildning, utbildningsprocessen och de konkreta villkor som finns för att kunskaperna skall användas är bristfällig (Augustinsson och Persson, 2003). Samma bristfälliga förhållanden kan vi finna i projekt där staten och EU ställt medel till förfogande för kompetensutveckling i företagen. Effekterna har inte alltid blivit de förväntande i förhållande till de resurser som satts in (Augustinsson och Richard, 1999). Frågan som bör ställas är: Varför händer så lite trots att insatserna varit omfattande?

En bidragande orsak är att tillväxt ansetts kunna administreras och planeras fram, vilket inneburit att de komplexa processerna för utveckling av företagen förbisetts i för hög grad. Även om offentliga satsningar med ekonomiskt stöd till kompetensutveckling har byggt på företagens villkor, har mallar, regler och förutsättningar för projekten reglerats på förhand. Istället bör större hän- syn tas till hur den komplexa praktiken faktiskt fungerar. Praktiken består av människor som befinner sig i en mängd relationer med olika innehåll. Det är ur dessa relationer som allting växer fram, även tillväxt. Missar man denna enkla realitet kommer satsningar, med stora planer som skall förverkligas genom planering, gå om intet. Utveckling tillhör det okända och kan alltså inte planeras fram, möjligen stödjas (Stacey, 2003).

Utveckling och tillväxt är synonymt med framtid. Hade framtiden varit möjlig att planera och förutse hade vi fortfarande befunnit oss utanför grottan med förhoppningsvis eld och mat (Arendt, 2004). Tillväxtens innehåll är alltså på förhand okänd beroende på dess ständiga konstruktion i nuet. Vilka konsekvenser får detta för hur vi ser på tillväxt? Vad har vi för alternativ till att administrera och planera tillväxt?

För att ge ett exempel på vilka konsekvenser dessa ändå ganska elementära tankegångar får vid stöd till företag redovisas OsbyNova-projektet. Dess syfte är att lokalt stötta främst företag i deras utveckling. Projektet har sedan 1999 utvecklats ur mängder av mikroprocesser mellan olika lokala aktörer. Ur lokala relationer och idéer växte ett frö som utvecklades till en buske, numera ett träd, där rötter, stam, grenar och löv har konstruerats i en växelverkan mellan sig. Olika slags energitillförsel i form av människors engagemang har berikat utvecklingen av projektet. Hur OsbyNova ser ut idag är mer en fråga om slump och tillfällighet parerat med engagerade människor vars visioner och mål har förankrats och utvecklats i konkret samverkan med regionens befintliga företag. vår beskrivning skildrar de mönster som framträder som resultatet av alla de relationer och processer som tillsammans har konstruerat vad OsbyNova är idag. Projektet såsom det idag framträder är alltså resultatet av många människors relationer. OsbyNova som det ser ut idag hade 1998 inte kunnat förutses mer än grottmänniskan kunde ha förutsett Osby!

Detta bidrag är disponerat så att först skildras fröet och röttema. Därefter framväxten av en stam som är en metafor för de fastare strukturer som OsbyNova idag har tagit. Därefter ges en ögonblicksbild av de grenar och löv som OsbyNova numera består av. Slutligen drar vi några slutsatser om hur dessa processer kan förstås utifrån ett fåtal nedslag i nya sätt att förstå regional utveckling.