Denna uppsats behandlar skolan utifrån ett arbetsorganisatoriskt perspektiv med fokus på lärande och utveckling. Med utgångspunkt från teoribildning kring ’den lärande organisationen’ och med stöd av empiriskt material från fem skolor i Sölvesborgs kommun diskuteras det organisatoriska lärandets förutsättningar och nytta med inriktning på skolan och dess verksamheter. Det empiriska materialet tyder på att dagens skolorganisation och utbildningstänkande försvårar etablerandet av den lärande organisationen. Bl.a. visar materialet på att lärare inte använder den egna arbetsenhetens (arbetslagets) möjligheter till reflektion och kunskapsutveckling. Lärare arbetar i alltför stor utsträckning isolerade från varandra utan konkret och tydlig handledning från kolleger eller ledning. Den pedagogiska diskussionen inom lärarkollegiet förefaller att i huvudsak handla om utbyte av tips och idéer snarare än om de pedagogiska förutsättningarna, villkoren och möjligheterna. Resultatet tyder även på att det saknas planering och uppföljning av verksamheten och därmed också en möjlighet till diskussion kring verksamhetsmål och -uppfyllelse på såväl kollegial som ledningsnivå.

Den slutsats som dras är att det krävs konkreta och lokalt förankrade utvecklingsprojekt – byggda på aktionsforskningens idé och form – som ger förutsättningar för den enskilda skolan och dess personal att bryta etablerade tanke- och handlingsmönster och att utveckla det organisatoriska lärandet.