Syftet med denna uppsats är att ta reda på om elever får lättare att ta till sig kunskap om de kombinerar kroppen och hjärnan i undervisningen genom att arbeta praktiskt med olika rörelse moment under matematiklektionerna. För att ta reda på detta gjorde vi en undersökning i två årskurs ettor med åtta respektive sju elever i varje klass. Den ena klassen fick genomföra två matematiklektioner med rörelse och praktiska moment och i den andra hade vi varken rörelse eller praktiska moment i lektionerna. Vårt resultat blev lite oväntat då den klass som hade matematiklektioner med rörelse och praktiska moment inte var den som hade bäst resultat det var tvärsom klassen utan rörelse och praktiska moment som visade sig ha lärt sig mest.