Uppsatsen syfte är att undersöka vem som beslutar om undervisningsmetod i ämnet Idrott & Hälsa, på vilka grunder beslutet tas samt idrottslärares tankar om sär- och samundervisning. Tankarna om sär- och samundervisning har både ändrats och gått isär genom åren. På 1800-talet var särundervisning den dominerande undervisningsmetoden men samundervisning har på 1900-talet fått allt mer utrymme i Idrott & Hälsa. Undersökningsmetoder som använts är enkäter och intervjuer. 22 personer svarade på enkätfrågorna och tre personer har intervjuats. Resultatet visar att lärarna i de flesta fallen har stor frihet att själva välja undervisningsmetod, men att de ändå ofta fortsätter med den metod som användes när de anställdes. Många lärare vet inte grunden till varför de har den undervisningsmetod de har. Respondenterna i denna undersökning menar att samundervisning befrämjar det sociala, samarbetet, harmonin i klassen och att eleverna lär av varandra. Särundervisning används i första hand för att gynna flickorna genom att separera dem från pojkarna, som anses vara mer dominerande och störande.