Latin har länge varit ett marginaliserat ämne i gymnasieskolan; inte många elever har haft möjlighet att välja det och det har ett rykte om sig att vara tidskrävande, meningslöst och jobbigt. Det har dock hänt en hel del i gymnasiet under senare år. Det individuella valet har medfört att många ämnen som tidigare var förbehållna endast ett fåtal elever nu är tillängliga för många fler. 1997, då en stor förändring av gymnasiet just ägt rum, gjordes en undersökning i syfte att ta reda på hur latinets situation såg ut just då. Syftet med det här arbetet är att ta reda på vad som har hänt med latinet ställning i gymnasieskolan sedan dess. Nu liksom då genomfördes undersökningen med hjälp av enkäter som skickades ut till skolledning och latinlärare.

Problemformuleringen för arbetet lyder: Hur ser latinets situation i gymnasieskolan ut idag gentemot 1997? De tre huvudfrågor som undersökts ser ut som följer: 1) Har införandet av möjligheten att läsa latin på individuellt val utnyttjats av skolorna i större utsträckning sedan 1997? 2) Har uppdelningen av den tidigare mycket omfattande latinkursen på 240p i tre mindre haft någon inverkan på elevtillströmningen? 3) Vad har hänt med timtalet sedan uppdelningen av kursen?

Huvudresultaten för arbetet är att möjligheten att erbjuda ämnet som individuellt val har utnyttjats av betydligt fler skolor än 1997, samt att uppdelningen av den tidigare långa latinkursen i tre mindre har haft en positiv inverkan på elevtillströmningen, vilket innebär att många fler elever kan välja att läsa ämnet. Något som däremot har visat sig vara negativt för latinämnet är det faktum att det numer inte finns några riktlinjer från Skolverket om hur många timmar en kurs bör omfatta. Sedan dessa togs bort har det sammanlagda timtalet för latin minskat drastiskt på många håll. Dessutom erbjuder inte alla skolor alla tre latinkurserna, utan bara en eller, i bästa fall, två.