Bakgrund: Självskadebeteende startar ofta i tidiga tonåren men orsaken grundar sig i traumatiska upplevelser i barndomen. Beteendet är en medveten handling som utförs för att dämpa den psykiska smärtan och resulterar i en vävnadsskada. Patienterna anser sig ofta bli stigmatiserade och behandlade som objekt när de istället behöver känna stöd och förståelse från personalen i omvårdnaden. Syfte: Att belysa patienter med självskadebeteende, deras upplevelser av sitt beteende och av omvårdnadspersonalens förhållningssätt vid mötet i omvårdnaden. Metod: En litteraturstudie baserad på 11 vetenskapliga artiklar. Resultat: Analys av artiklarna resulterade i tre huvudkategorier; ”Upplevelser av självskada och bakomliggande orsaker”, ”Patienternas önskan om värdigt bemötande” och ”Negativa upplevelser av vården”. Patienter med självskadebeteende upplevde att beteendet tog kontroll över det dagliga livet. Känslan av hopp, stöd och förståelse var viktiga delar i omvårdnaden men ofta kände patienterna sig ignorerade och missförstådda. Slutsats: Patienter med självskadebeteende känner sig ofta missförstådda och ensamma. Omvårdnadspersonal behöver riktlinjer för hur de skall bemöta dessa patienter vilka behöver känna sig delaktiga i sin omvårdnad och få kontinuerligt stöd. Mer forskning ur patientperspektiv behövs för att förbättra omvårdnadspersonalens förhållningssätt gentemot dessa patienter.

Background: Self-mutilation often starts in adolescence but is established through traumatic experiences in early childhood. The behavior is a conscious act that is performed to alleviate psychological pain, resulting in tissue damage. The patients often feel stigmatized and treated like objects when they need to feel supported and understood in the nursing care. Aim: To highlight patients who self-mutilate, their experiences of their behavior and of the attitudes in the nursing care. Method: A literature review based on 11 scientific articles. Result: The analysis of the articles resulted in three major categories; ”Experiences of self-injury and underlying reasons”, ”Patients wishes of worthy treatment” and ”Negative experiences of nursing care”. Patients who self-mutilate experienced that their behavior took control over their daily life. Feelings of hope, support and understanding were important parts of the nursing care but the patients often felt disregarded and misunderstood. Conclusion: Patients who self-mutilate often feel misunderstood and alone. The nurses need guidelines for how to treat these patients who need to feel involved in their nursing care and how to get continuous support. More research is needed from the patient perspective to improve nurses attitudes towards patients who self-mutilate.