Denna uppsats handlar om fenomenet oförenligheter och dess möjliga betydelse i lärandesammanhang i skuggan av Bourdieus teori om sociala fält. Det övergripande syftet med denna uppsats var att söka bättre förståelse samt undersöka huruvida det fanns något signifikant mönster eller struktur kring det lärande som uppkommer ur situationer som särpräglats av oförenligheter. Utifrån centrala begrepp, en abduktiv och fenomenologisk-hermeneutisk ansats, lät jag genomföra samtal med fem personer i syfte att undersöka förhållanden kring fenomenet. Genom samtal med individer som erfarit allehanda former av arbetslivsrelaterade situationer, har jag tagit del av fragment utifrån deras livsberättelser. Resultatet visar att situationer som kännetecknas av oförenligheter tenderade att vara emotionellt laddade. Då individen mobiliserar resurser i syfte att möta de rådande förhållandena uppstår möjlighet till lärande. Individen kom med andra ord lära sig av både konfliktsituationen och det som följer av den. Min slutsats är, efter en sammantagen analys, att oförenligheter kan utgöra en viktig faktor gällande lärande och utveckling, vilket tenderar att befästa erfarenheter i reell mening. Lärande genom oförenligheter gagnar utvecklingen och utgör om något en obestridlig del i det så kallade livslånga lärandet.