Syftet med denna studie är att undersöka gymnasielärares inställning till saklitteratur i ämnet svenska, vilka texttyper eleverna arbetar med i skolan, och om elevernas ovilja att läsa bott-nar i försämrad förmåga att läsa och förstå texter. Vald metod i studien är dels kvantitativ och dels kvalitativ genom användandet av en enkät, vilken kopplas till granskning av läromedel samt skolverkets statistik över ämnesprov och slutbetyg. I forskningsbakgrunden redovisas begreppsdefinitioner, forskarvärldens syn på saklitteratur, forskarnas syn på saklitteratur i skolan och vad styrdokumenten föreskriver om sak- och skönlitteratur. Resultaten visar att det inte föreligger någon försämring beträffande elevernas förmåga att läsa och förstå texter. De läromedel som har granskats har ett varierat innehåll, och visar även på att eleverna kan möta svenskämnen med olika innehåll trots att de läser samma kurs. Resultaten från lärar-enkäten visar på svårigheterna att definiera begreppet saklitteratur, trots de tydliga exempel på texttyperna som lärarna ger. Flertalet av lärarna arbetar både med sak- och skönlitteratur i sin undervisning, vilket är i enlighet med styrdokumenten. Resultaten visar även att flertalet lärare ser att saklitteraturen har möjligheter som skönlitteraturen inte har.