Stöld av intellektuell egendom har blivit erkänt som ett stort framträdande problem (Stephenson, 2005). Oftast tror man att utomstående tar sig in i företagens system och kommer åt känslig information, men undersökningar visar att insiders är ännu större hot, i form av stölder, förlust och läckage av företagets intellektuella egendom (Swartz, 2007).

Intellektuell egendom kan i stora drag förekomma i tre olika former: idé, dokument och produkt. Utgår man från innovationsprocessen så börjar det oftast med en idé. Vid idéstadiet är det viktigt för företaget att ha incitament som uppmuntran till de anställda att föda nya idéer till produkter eller tjänster, men också ha en strategi för att upptäcka och identifiera de omedvetna idéer som finns hos personalen.

En annan viktig del i arbetet, är att hantera och skydda idéerna, så de kommer in i utveckling och produktion, utan att konkurrenterna får tag på dem. Innan en idé finns nerskriven är de anställda det största hotet, för att avsiktligt eller oavsiktligt läcka ut informationen. Ju längre i processen man kommer, desto lättare är det för en outsider att stjäla eller förstöra den, eftersom idén blir nerskriven på ett dokument, sparad på olika ställen och utspridd över olika avdelningar, anställda och eventuella samarbetspartners. I det här stadiet är det en annan sorts skydd företag behöver ha, för att skydda sig mot fortsatt läckage från anställda, men också mot spionage eller sabotage från outsiders. När idén slutligen blivit en produkt finns det ett antal legala skydd, till exempel patent, som både hjälper till att skydda den intellektuella egendomen, men som också stimulerar till nya idéer och uppfinningar.

Hur organiserar företag sitt skydd av intellektuell egendom mot hot, från det att en idé föds till att den blir en färdig produkt? Det är kanske ett av de svåraste problemen som företagen handskas med idag.