Syftet med uppsatsen är att undersöka om lärare är medvetna om hur de använder sin verbala kommunikation i klassrummet. Fokus har även legat på att se i vilken utsträckning lärare använder den verbala kommunikationen för att göra eleverna delaktiga i undervisningen. En undersökning i form av observationer samt intervjuer har genomförts med sex lärare i årskurs fyra.

I uppsatsen sker en kort genomgång av vad verbal kommunikation är och vad den betyder för elevers lärande. Skolans styrdokument lyfts för att visa vilka föreskrifter som finns om verbal kommunikation i skolan. Sedan följer en litteraturgenomgång av tidigare forskning inom området och den vetenskapsteoretiska utgångspunkten för uppsatsen är konstruktivismen som menar att samtal sker genom delaktighet och samlärande samt främjar barns utveckling.

Resultatet av undersökningen har påvisat att pedagoger inte alltid är medvetna om hur de använder den verbala kommunikationen i klassrummet samt hur de fördelar samtalstiden mellan sig och eleverna. Lärarna menar att de bjuder in eleverna att delta verbalt i undervisningen men observationerna visade att lärarna i de flesta fall använder sig av monologisk undervisning och elevernas verbala kommunikation åsidosätts.