Uppsatsen innehåller en läroboksanalys som syftar till att visa på hur miljöproblem skildras i gymnasieskolans samhällskunskapsböcker. Studien sträcker sig över tid: från 1960-talet fram till idag. Miljöproblemen som tas upp i läroböckerna kategoriseras och bedöms utifrån bestämda forskningsfrågor. Därefter sätts resultaten i relation till, för tiden, aktuella styrdokument samt historik kring miljöproblem.

Syftet är att se hur miljöproblem skildras i gymnasieskolans samhällskunskapsböcker och kopplas ihop med människan och hennes handlingar.

Metoden har vi valt att kalla för en ”hermeneutisk diskursanalys”. Inslag finns av både kvalitativ och kvantitativ analys. Arbetssättet i analysen innebär en hermeneutisk tolkning från vår sida. Avsikten är att bilda en kontext där alla variabler som ingår i studien sätts i relation till varandra.

I läroböckerna som är skrivna under perioden 1965-1970 (Lgy 65) finns en tydlig koppling mellan läroböcker, läroplan och samhällsdebatt. I läroböckerna som är skrivna under perioden 1971-1993 (Lgy 70) kan vi se förändringar i tankarna om miljö, såväl i samhället som i läroplan och läroböcker. Miljötänkandet går från att vara ett lokalt till ett globalt problem: från fokus på människans hälsoproblem, till insikt om vikten av hållbar utveckling. Slutsatsen är att läroböckerna följer läroplansutvecklingen angående miljö. Lpf 94 anger riktlinjer för elevernas kunskaper om miljöproblem och hållbar utveckling. Läroböckerna från samma tid fokuserar på konsekvenserna av en icke-hållbar utveckling. Sammanfattningsvis syns en tydlig koppling mellan läroböckerna och läroplanen mellan åren 1966-1993. Läroböckerna efter denna tid följer snarare samhällsdebatten.