Skönlitteratur är ett naturligt inslag i svenskundervisningen, men hur är det i ämnena engelska, moderna språk, historia, religionskunskap och samhällskunskap? Genom en granskning av kursplanerna konstateras att det finns många öppningar för de lärare som är intresserade av att arbeta med litteratur i klassrummet, men är detta praxis ute på skolorna? Vilka attityder finns egentligen bland lärare och elever vad gäller att använda just litteraturläsning som ett alternativt undervisningsinslag? Denna uppsats behandlar bland annat dessa frågor. Från enkätundersökningar som besvarats av lärare och elever ges en bild av vilka attityder som finns kring användandet av skönlitteratur i olika ämnen på grundskolans senare del samt gymnasieskolan. Syftet är att se mellan vilka ämnen ett samarbete, där skönlitteraturen fungerar som grund, är rekommenderbart utifrån olika aspekter.

Utgångspunkten för undersökningen är att skönlitteratur är en bra kunskapskälla, vilket stöds av den forskning som presenteras i uppsatsen. Även undersökningens resultat pekar på detta, då det visar sig att såväl lärare som elever är positivt inställda till att använda skönlitteratur i undervisningen. Studien visar även att ett ämnesövergripande samarbete utifrån en skönlitterär text inte bör uteslutas, men att en stor del av samarbetets utfall beror på lärarens inställning.