Denna uppsats är en studie som visar vilken relation svensklärare har till ”det vidgade textbegreppet” och hur de förhåller sig till filmen som en del av ”det vidgade textbegreppet”. ”Det vidgade textbegreppet” är en relativt ny syn på vad ordet text innebär, där bland annat film, musik, drama och det talade språket även benämns som texter. Uppsatsen inleds därför med att redogöra för vad skolans styrdokument säger om ett vidgat textbegrepp för att sedan följas upp med utdrag ur svensklärarföreningens årsskrift där nya förhållningssätt till texter presenteras. Därefter redogörs för textens och läskunnighetens historia med olika syner på skilda texttyper och lässtilar.

Den metod som använts vid undersökningen med fem lärare är kvalitativ och har utförts med semistrukturerade intervjuer. Elevundersökningen har istället bestått av en kvantitativ form där trettiotre respondenter i årskurs nio fått svara på enkäter.

I resultatdelen redogörs det bland annat för lärares olika synsätt på att de nya texterna bör vidgas och ges plats i undervisningen samtidigt som lärarna måste utmana sin egen syn på vad som är dålig respektive bra text, i avsikt att använda sig av det som eleverna tycker om i undervisningen. En medvetenhet om att olika kulturella bakgrunder existerar såväl mellan lärare och elever som mellan elever och elever är också något som benämns som viktigt att ha i åtanke när det gäller att arbeta med olika texter.