Syftet med denna studie var att ta reda på gymnasieelevers inställning och attityder till de aktiviteter som förekommer i samband med skönlitterär läsning i ämnena svenska och engelska. Undersökningens teoretiska utgångspunkt är dialogens betydelse för kunskapsinhämtande i samband med läsning av skönlitteratur. Även teorin om den proximala utvecklingszonen ligger till grund för studien. Forskning inom området visar att variationen av klassrumsaktiviteter i anslutning till litteraturläsning befrämjar lärande. Den empiriska delen av studien har genomförts i två gymnasieskolor och de elever som deltagit i undersökningen kommer från olika program och olika årskurser. En förstudie har genomförts bland lärare som underlag för att gå vidare med elevstudien. Den metod som har använts i båda studier är enkätundersökning.
Resultatet av studien har visat att den vanligaste uppföljningen i samband med läsning är skriftlig redovisning. Elevernas attityder kring aktiviteter i samband med läsning tyder på att dessa aktiviteter i hög grad är ett bevis på att de läst boken. Förekomsten av klassrumsdiskussioner kring boken är inte vanligt förekommande samtidigt som eleverna anser att det är viktigt med dialog kring boken för att förstå den.