Den första januari 1999 infördes en ny lag i Sverige angående revisorernas anmälningsskyldighet. Revisorerna var rädda att förlora sin självidentitet och relationen till klienten, då lagen förutsatte att de agerar så fort de misstänker brott. Syftet med undersökningen var att se hur revisorerna egentligen agerade då de misstänkte att brott förelåg. Vidare studerades olika faktorer som ansågs ha en påverkan på hur revisorerna agerade vid misstanke om brott. Faktorerna kön, ålder, erfarenhet, etikutbildning och storlek på byrå testades mot revisorernas anmälningsbenägenhet. Detta för att se om det föreligger några skillnader i revisorernas anmälningsbenägenhet. Det visade sig att det förelåg ett starkt samband mellan graden av misstanke och benägenheten att anmäla ekonomiska brott, vilket innebär att revisorer anmäler brott då det misstänker. Däremot fanns det inga samband mellan revisorernas anmälningsbenägenhet vid misstanke om brott och de olika faktorer som tidigare nämnts. Att det inte föreligger några skillnader, innebär att revisorer i allmänhet följer lagen och anmäler vid misstanke om brott.