Den allra första gången jag kom i kontakt med den franska sångerskan Edith Piaf var när jag var liten. Jag förstod inte vad hon sjöng om men hörde på hennes röst att det var något alldeles speciellt. Som sociologistudent och med de sociologiska begreppen i bagaget upptäckte och upplevde jag Piaf på ett annat sätt, i Mills bemärkelse, problematiken mellan det biografiska och det historiska.

Uppsatsens frågeställning hur en aktör kan överskrida på förhand givna omständigheter, besvaras med hjälp av analyser av Edith Piafs liv. Piaf rörde sig under sin livstid upp och ner eller fram och tillbaka i ett polariserat artistliv i trettiotalets Paris och passade därför bra som studieobjekt för uppsatsen. Teorier och tankar kring att röra sig i, samt att delta i att skapa nya strukturer appliceras på Piaf. Uppsatsen behandlar Piafs historiska bakgrund samt socialisering, hur aktören under sin livstid har genomgått olika stadier och positioner in i vad som i uppsatsen kallas hermeneutiskt cirkel. Ur perspektivet kulturellt kapital diskuteras också aktörens reproduktion av vanor och mönster, samt habitus och förvaltandet av det.