Dagens skola ska vara en skola för alla som måste se vilken resurs det är att eleverna är olika. Men en skola för alla är än så länge bara en politisk önskan och ett ideal. För att det ska kunna bli verklighet måste både flexibiliteten och kunskapen ökas inom skolan anser många. Även skolans förklaringsmodeller för vad som är onormalt och deras synsätt behöver ändras. För vad innebär egentligen onormalt i en skola för alla? I mitt syfte ställde jag följande frågor: Tror skolledaren att det finns möjlighet för skolan att anpassas så att den tillgodoser alla elevers olika behov? Finns det en flexibilitet i dagens skola? Vilka visioner har skolledare om sina skolor men även skolorna i framtiden generellt? För att få svar på dessa frågor valde jag att göra en kvalitativ forskning där jag intervjuade åtta stycken subjektivt utvalda skolledare. Det subjektiva urvalet berodde på deras intresse för skolutveckling. Slutsatserna av denna studie blev att skolledarna var mycket intresserade av att ha en skola för alla men, de såg även hinder för att kunna genomföra den. Det största hindret trodde de var ekonomin och bristen på flexibilitet. De ansåg även att pedagogerna behövde en bredare kunskapsbas och alternativa arbetssätt för att kunna möta eleverna. Exempel på fortsatt forskning är att fråga hur kommunerna ser på en skola för alla.