Intresset i vår studie är hur några lärare talar om barn i sorg. I litteraturdelen tar vi bland annat upp skolans uppdrag, barns reaktioner och hur man kan bemöta ett barn i sorg. För att få reda på hur man arbetar med barn i sorg i skolan har vi intervjuat några verksamma lärare i grundskolans tidigare år. Lärarna talade om att vara lyhörd för elevens behov och visa respekt för eleven och dess familj. De berättade om vilka redskap som de använt sig av i mötet med barn i sorg, och även i den övriga undervisningen när de talat om sorg och död. Det kunde vara att lyssna på musik, samtala om livsfrågor, låta eleverna skriva om sina tankar kring döden samt rita teckningar I resultatdelen redovisar vi vad som framkommit under intervjuerna i form av olika teman såsom beredskap, redskap, respekt och lyhördhet samt tid. I vår diskussion diskuterar vi intervjuerna kopplat till den litteratur vi har tagit del av samt till våra teoretiska utgångspunkter, som är det sociokulturella perspektivet och den kognitiva utvecklingspsykologin. Vi menar slutligen att balansen mellan att ha ett professionellt förhållningssätt som lärare och att vara en god medmänniska är svår med tanke på läraryrkets speciella karaktär.