Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om hur pedagoger kan använda sig av skönlitteratur i sin undervisning i ett kunskapssökande sammanhang. Vi har använt oss av en kvalitativ metod, där pedagoger som arbetar medvetet med skönlitteratur i skolår 1 – 6 har intervjuats. Resultatet visar att det redan från årskurs 1 går att använda sig av skönlitteratur i undervisningen och att det är nödvändigt för att kunna uppfylla kursplanens intentioner. Samtliga pedagoger använder sig huvudsakligen av skönlitteratur i sin undervisning och i undersökningen framkommer också fördelarna med att använda sig av skönlitteratur istället för traditionella läromedel. I resultatet kan utläsas att det är valet och bearbetningen av litteratur som har en avgörande roll för vilka kunskaper och lärdomar eleverna utvecklar. För att skönlitteratur ska kunna fungera som en kunskapskälla måste den bearbetas, för det är genom bearbetningen som en förståelse skapas och utvecklar eleverna.