Detta examensarbete behandlar pedagogers användning och bearbetning av skönlitterära högläsningsböcker. Flera teoretiker menar att elever lär i samspel med andra människor och genom gemensamma upplevelser vilket de kan få i samband med högläsning ur skönlitterära böcker. Studiens syfte är att undersöka om och i så fall hur pedagoger i årskurs 1-9 arbetar med skönlitterära högläsningsböcker i sin undervisning. Vi undersöker också vilka faktorer som påverkar pedagogerna i valet av skönlitterära högläsningsböcker och vilka attityder pedagogerna har till användning och bearbetning av högläsningsböcker.

Studien som genomförts har varit en småskalig kvalitativ studie som involverat tolv pedagoger där insamlad data omvandlats till ord och beskrivningar. I analysen av studiens resultat har respondenternas svar kategoriserats och analyserats. Resultatet av analysen visar att teoretiker och respondenter anser att högläsning av skönlitterära böcker är ett viktigt inslag i undervisningen. Resultatet visar också att ju äldre eleverna blir desto mer sällan förekommer högläsning. I årskurs 1-3 förkommer högläsning näst intill varje dag för att i årskurs 4-6 minska till två dagar i veckan, medan det i årskurs 7-9 förekommer sällan eller inte alls. Gemensamt i respondenternas svar är att högläsningsboken ska passa alla elever, men att det är svårt att finna en högläsningsbok som gör det.