Undersökningen handlar om hur skönlitterära texter kan bjuda elever motstånd på grund av svåra ord, komplicerad meningsbyggnad, svårbegripliga stilfigurer, berättargreppet, den tidshistoriska och kulturella inramningen etc. och därmed ligger undersökningens förutsättningar i gränsen mellan litteraturteori och stilforskning. Den empiriska delen består dels av ett test och dels en intervju. I testet utröns hur väl informantgruppen i skolår nio begriper utvalda textavsnitt från svenska författares texter från tiden 1879 till 1998. I intervjun undersöks i vilken mån innehåll och struktur skapar svårigheter i elevgruppens läsning av en roman. Som ett resultat kartläggs ett antal ”svåra” ord av vilka en del stör, och andra uppenbarligen inte stör, förståelsen, samt hur satsbyggnaden och användandet av stilfigurer kan underlätta eller försvåra läsningen. Undersökningens diskussion pekar bland annat på betydelsen av att lärare har kunskap om de hinder elever kan möta på det stilistiska, morfologiska och lexikala planet och hur de metodiskt bör gå till väga för att ge elever den förförståelse som behövs för att läsa och nå insikt om texters kvaliteter.