Uppsatsen handlar om skolans bemötande av kinestetiska och taktila elevers inlärningsstilar. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur kinestetiska och taktila inlärningsstilar tillgodoses i förhållande till de auditiva och visuella inlärningsstilarna. För att få svar på detta görs intervjuer som inriktar sig på hur lärare bemöter eleverna och planerar undervisningen för att tillgodose kinestetiska och taktila inlärningsstilar. Undersökningen visar på en skillnad i medvetenhet hos läraren i arbetet för att tillgodose de kinestetiska och taktila eleverna För att stimulera kinestetiska och taktila elever krävs rörelse och praktiska uppgifter. I undersökningen framkommer att det finns flera hinder för detta till exempel platsbrist, brist på laborativt material samt att skolan upplevs som alltför ”teoretiskt” inriktad. Resultatet visar att elever med kinestetiska och taktila inlärningsstilar blir missgynnade, men om läraren i planeringen medvetet försöker tillgodose dessa lärstilar finns det ingen skillnad i resultat eller i behov av stöd. Kinestetiska och taktila elever som får sina preferenser tillgodosedda visar större motivation och glädje i skolarbetet. Det framkommer att pojkar, tydligare än flickor, visar sina kinestetiska och taktila preferenser vilket nödvändigtvis inte innebär att flickor inte har dessa preferenser. Resultatet visar även att klassrumsmiljön är viktig för dessa lärstilspreferenser.