Denna C-uppsats syftar till att nå förståelse kring de betingelser som möjliggör strategisk samverkan för kompetensförsörjning. Formen för samverkan är ett nätverk. Studien har sin utgångspunkt i politiska dokument, på olika nivåer, som betonar vikten av mer lärande. En region har skapat ett nätverk, där förhoppningarna är att skapa mer lärande och att regionen därigenom har tillräckligt med kompetens för att vara självbärande ekonomiskt sett, vilket också är det globala målet med lärandet. Det ses som en lösning, av flera, som ska kunna hålla vår välfärd på samma nivå som nu. Det innebär också att lärandet inte längre bara betraktas som individorienterat, utan också samhällsorienterat.

Studien har genomförts med hjälp av halvstrukturerade intervjuer där informanterna representerar olika yrkeskategorier inom samma nätverk.

Resultatet visar att det finns en mångfald av indikatorer som både möjliggör och hindrar samverkan. Av de faktorer som möjliggör samverkan finns goda relationer som nyckelord. Det som kan hindra samverkan är bland annat personligheter och strukturproblem. Studien visar också att ett nätverk mycket väl kan tjäna som medel för att strategiskt kompetensförsörja en region. Viktiga incitament är bland annat att det finns ett klart och uppnåeligt mål som alla i nätverket varit med och tagit fram och att representanterna i nätverket har stark tilltro till nätverkets arbete och uppnåelsemål, då det visat sig att stödet och intresset från det egna företaget kan vara dåligt.