Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka och analysera hur specialpedagoger på sex olika gymnasieskolor i en kommun beskriver sin verksamhet. Arbetet ger i litteraturdelen en översikt över gymnasieskolans utveckling och tidigare forskning kring normalitet och avvikelse, olika perspektiv på specialpedagogik och lärande, stödundervisning i gymnasieskolan. Problem i dagens gymnasieskola belyses och även speciallärarens roll förr och specialpedagogens uppgifter idag. Den teoretiska utgångspunkten är utvecklingsekologisk och sociokulturell. Undersökningen är en semistrukturerad intervjumetod utförd i en kommuns sex gymnasieskolor där målgruppen har varit elva specialpedagoger.

Resultatet av studien visar att specialpedagogens uppgift i gymnasieskolan är övervägande kompensatorisk med undervisning på individ eller gruppnivå. På ett par skolor förkommer även att specialpedagogen är ett stöd för ämnesläraren i klassrummet. Konsultation och handledning av enskilda lärare förekommer till viss del. Kontinuerlig handledning av lärare i grupp förekommer inte på kommunens gymnasieskolor. Utredningar, framför allt i form av läs - och skrivutredningar utföres men inte i någon större omfattning. Utvecklingsarbete tillsammans med skolledningen upptar inte någon stor del av specialpedagogernas uppgifter.

Elevernas svårigheter i mötet med gymnasieskolan beskrivs som relaterade till dåliga förkunskaper från högstadiet, läs – och skrivsvårigheter, koncentrationssvårigheter , dålig motivation, samhälleliga problem samt skolans och klassens organisation och kultur.

Specialpedagogernas handlingsutrymme är beroende av skolans organisation samt skolledningens och lärares förhållningssätt och syn på elevers svårigheter. Flera specialpedagoger efterfrågar en radikal förändring av organisation och arbetssätt samt ett specialpedagogiskt synsätt hos alla lärare för att kunna möta alla elever.