Av tradition har specialpedagogiken handlat om normalitet och avvikelse. Målet med dagens skola är en skola för alla, där den breda mångfalden ses som en tillgång. Alla som lever tillsammans i samhället ska också kunna gå i samma skola. Studien syftar till att genom en kvalitativ studie undersöka vilka förväntningar lärare i grundskolan har på specialpedagogen. Samtidigt redogörs för den syn specialpedagogen själv har på sitt uppdrag. Den semistrukturerade intervjumetoden är utförd i en kommun, där åtta lärare och fem specialpedagoger intervjuats. Tidigare forskning skildrar det specialpedagogiska ämnet, dess historiska framväxt och specialpedagogens etablering av yrkesrollen. Det specialpedagogiska yrkesuppdraget beskrivs utifrån de tre benen; undervisa, utveckla och utreda.

Resultatet visar att den vanligaste förväntningen på specialpedagogen rör undervisning av elever i svårigheter. Det uttrycks ett stort behov av att specialpedagogen är den som läraren kan bolla tankar och idéer med samt få råd, stöd och hjälp av. Detta definieras som en form av handledning, men en mer strukturerad form av handledning efterfrågas också. Specialpedagogen förväntas göra utredningar, utvecklingsbedömningar, tester och diagnoser samt observationer av elever.

Förväntningarna från lärarna stämmer i stort sett överens med specialpedagogens syn på sina arbetsuppgifter och går åt det håll som det specialpedagogiska uppdraget beskrivs i utbildningsplanen.