Syftet med studien är att genom samtal undersöka vilka uppfattningar och upplevelser elever i läsförståelseproblem har kring sin läsning Undersökningen är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer med femton grundskoleelever, skolår två till sex.

Eleverna såg läsning som en mekanisk aktivitet. De uttryckte stor omedvetenhet om sin möjlighet att anpassa och använda strategier utifrån syftet med läsningen. Ett begränsat ordförråd upplevdes som ett hinder för att förstå det lästa. Samtal och diskussioner tillsammans med vuxna och kamrater kring lästa texter förekom mycket sparsamt. Endast ett fåtal utvalda elever tillhörande en läsgrupp, fick tillfälle att utveckla sitt språk i kommunikationen kring gemensamt lästa texter. Eleverna uttryckte här sig mycket positivt kring stödet som gavs i den mindre gruppen, där de både fick arbetsro och utrymme för samtal och reflektion kring sin läsning. De fick därigenom möjlighet att utöka sitt ordförråd och sin förståelse för textens budskap. Merparten av eleverna kände inte till att de kunde påverka sin möjlighet att förstå det lästa. De flesta uttryckte att de i hög rad lämnades åt sig själva att ta sig an olika texter utan att samtal kring dem fanns. Det har varit tydligt i resultaten att eleverna inte i skolan får den tystnad de önskar ha när de läser. Vi fann att intresset för läsning på fritiden avtog med stigande ålder.