Syftet med denna uppsats är att ge en bild av hur några specialpedagoger arbetar med pedagogisk kartläggning av elever i behov av särskilt stöd, från förskoleklass till år 9, en kartläggning som skall ligga till grund för utarbetandet av åtgärdsprogram.

Studien bygger på en kvalitativ undersökning med intervjuer av sju specialpedagoger i en kommun i södra Sverige. Resultatet visar, att specialpedagogerna framhåller vikten av att en pedagogisk kartläggning görs utifrån de tre nivåerna; organisation, grupp och individ. Trots detta kan vi konstatera, att den pedagogiska kartläggningen används främst när det handlar om elever i stora svårigheter. På organisationsnivå var det syn på lärande, lärarens kompetens och resursers betydelse i den pedagogiska kartläggningen som poängterades. På gruppnivå var relationer mellan lärare och elev, skola och familj, arbetssätt, gruppsammansättningar och klassrumsmiljön faktorer som specialpedagogerna lyfte fram. På individnivå var det tester/diagnoser, elevsamtal, starka sidor och självförtroende som presenterades. Det framkommer att resultatet av en pedagogisk kartläggning i ett helhetsperspektiv ger åtgärdsprogram, som är mer genomtänkta och där eleven inte är ensam bärare av problemet.

Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om åtgärdsprogram och pedagogisk kartläggning.