Alla barn i förskolan har rätt till stimulans efter sina behov och förutsättningar. De barn som behöver extra stöd ska få det. För barn i behov av särskilt stöd och deras föräldrar samt lärare kanske åtgärdsprogram kan vara ett hjälpmedel i arbetet. Syftet med studien är att undersöka förekomsten, användandet samt behovet av åtgärdsprogram i förskolan. Vi vill även undersöka specialpedagogens roll och delaktighet i upprättandet av åtgärdsprogram. I litteraturbearbetningen belyses förskolans historia, förskolans ansvar, specialpedagogik, utvecklingsekologi, barn i behov av särskilt stöd, åtgärdsprogram och individuella utvecklingsplaner. Den empiriska delen av uppsatsen har utförts med kvalitativa enskilda intervjuer. Målgruppen består av tolv lärare från tre olika småstäder.

Studien visar att alla förskolorna i undersökningen använder sig av åtgärdsprogram, trots att de till skillnad från skolan inte är skyldiga att göra detta enligt lag. Åtgärdsprogrammen används dock i skiftande omfattning. Det är inte alla förskolor som har hjälp och handledning av specialpedagoger inför och under samtal angående åtgärdsprogram. Några av respondenterna framhåller att dokumenten inte alltid är anpassade till förskolan utan att de får använda sig av de dokument som är utformade till skolan. Flertalet av lärarna menar att det finns ett behov av åtgärdsprogram. De anser att det framför allt gynnar barnet, men att åtgärdsprogrammet också kan vara till hjälp för personal och föräldrar.