Syftet med arbetet är att få förståelse för skånska barns dialektväxling i lek ifrån deras egna skånska dialekt till rikssvenskan. Vår teoretiska utgångspunkt finner vi i kodväxlingen, en social och språklig företeelse bland flerspråkiga. Kodväxling kan studeras på olika sätt men vi har valt att se den ur ett interaktionistiskt perspektiv, dvs. vi ser på interaktionen mellan talarna. I arbetet försöker begreppen kodväxling/dialektväxling definieras men även skillnader på språk/dialekt då forskare har olika synpunkter på vad språk respektive dialekt är. Vi belyser även de tre faktorerna rollek, imitation och media, som vi upplever spelar roll i barnens val att växla till rikssvenska. Undersökningsmaterialet utgörs av två kvalitativa metoder, ostrukturerade observationer och semistrukturerade intervjuer med 13 st. sexåringar. Denna åldersgrupp valdes främst för att leken fortfarande får ta anspråk i skolan samt för att rolleken har en central funktion i deras lek. I diskussionen kom vi fram till att kodväxlingens funktioner finns övergripande med i alla observationerna och att dialektväxling användes som kontextualiseringsmarkör. Barnen var medvetna om varifrån de hört eller lärt sig sin lekdialekt; TV och andra människor de känner hade en stor roll i sammanhanget. Resultatet visar hur lätt barn har att anpassa sig i en språklig miljö då de är bra på att imitera och härma andra människor samt hur påverkbara de är av andra, en viktig insyn som man bör ha med sig som lärare men även som förälder.