Syftet med uppsatsen är att mot bakgrund av löneunderlagsreglerna i IL 57 kap. 16-19 §§ analysera vilka effekter de nya reglerna kommer innebära för den enskilde fåmansföretagaren.

Vi har använt oss av den rättsdogmatiska metoden för att analysera det nya

regelverket. Utifrån detta har vi att analyserat effekterna av regeländringarna.

Numera får endast kontant ersättning som har lämnats till arbetstagarna i företaget ingå i beräkningen. Detta kommer att leda till tolkningsproblem, bland annat vid förmåner. För de mindre fåmansföretagen kommer schablonregeln att innebära dels en förenkling dels en ökning av gränsbeloppet. Det är svårare att uttala sig om de större fåmansföretagen. Deras gränsbelopp har visserligen blivit väsentligt mycket högre än tidigare och utdelningar beskattas numera med en lägre skattesats. Dock kommer de flesta av dessa företag inte kunna utnyttja höjningen, då de inte har möjlighet att dela ut mer än de gjort tidigare. Dessutom finns risken att spärrlönen har blivit högre än tidigare. Därför tror vi att vissa av delägarna i större fåmansföretag kommer att agera annorlunda. De största företagen kommer att gynnas eftersom deras lönesumma inte längre begränsas till 50 gånger den aktiva delägarens lön. Företag med flera aktiva delägare gynnas eftersom de numera kan räkna in sina egna löner i lönesumman. Tjänsteföretag med jämförelsevis stora lönesummor kommer att gynnas framför kapitaltunga industriföretag. Ett av syftena med reformen var att förenkla reglerna. Vi kan konstatera att detta mål har uppnåtts till viss del genom schablonregeln. För de som inte kan utnyttja denna är regelverket minst lika komplicerat som tidigare.