I styrdokumenten för grundskolan och gymnasieskolan står skrivet att elever i be-hov av stöd ska få den hjälp de behöver. Under senare år har diagnostisering av elever i behov av stöd och elever som har svårigheter att klara av skolmiljöns värderingar och villkor ökat. Syftet med vår studie är att undersöka vilken form av stöd en diagnos leder till, vilket stöd eleven får om behovet finns men utan dia-gnos och vilka hinder och möjligheter en diagnos medför. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om diagnostisering. Målgruppen för våra intervjuer är specialpedagoger och rektorer i tre kommuner i södra Sverige. Vi lyfter fram Antonovskys tankar kring KASAM-begreppet, ett salutogent synsätt och vi belyser olika syn på diagnoser. Eftersom kommunikationsmedel och teknik är under utveckling i samhället finns ett visst fokus på datorn som pedagogiskt verktyg och kompenserande hjälpmedel. Den slutsats som framkom visar att det är behovet som ska styra stödåtgärden men realiteten visar ibland något annat. Respondenterna såg fler möjligheter än hinder med en diagnos.