Med detta arbete vill vi undersöka om personalen i förskolan använder samtalet som en språkutvecklande metod även utanför den planerade språkträningsstunden. I förskolan lägger man grunden till barnens språkliga utveckling, och för att barn ska kunna utveckla sitt språk måste de ha bl.a. vuxna som lyssnar, stödjer och bekräftar det barnen säger. Vår litteraturgenomgång tar upp barnets tidiga språkutveckling och hur man redan här kan se att barnet är inställt på kommunikation med omgivningen, samt hur man gör när man samtalar för att det ska vara språkutvecklande för barnen.

För att få en djupare kunskap om och förståelse för hur personalen i förskolan använder samtal har vi valt att använda oss av både kvalitativ och kvantitativ metod, dvs. enkätundersökning och observationer. Det vi undersökte var hur samtalet används och om personalen ser samtal som en språkutvecklande metod, och om personal i förskolan är lyhörd och engagerad i att lyssna, stödja och utmana barnet i samtalet, samt om de tar vara på varje tillfälle till samtal som ges under dagen?

Resultatet visar att det finns en medvetenhet om att samtal kan användas som en språkutvecklande metod och att personalen i de flesta fall använder samtalet på rätt sätt för att det ska ses som språkutvecklande. Det vi upptäckte var att en del av personalen i förskolan framförallt samtalar med barnen under måltider och samlingar. Resten av dagen innebär att bl.a. tidsbrist och för stora barngrupper kan göra att samtalet inte alltid används på rätt sätt och det kanske därmed inte alltid blir språkutvecklande för barnen.