Denna uppsats syftar till att försöka reda ut om det från några pedagogers sida finns en

avsikt med att visa spelfilm i skolan för sina elever och om deras elever uppfattar denna

tänkta avsikt. Uppsatsen är i mångt och mycket teoriprövande. De teorier vi använder oss

av är fenomenografin som ger oss en grund att stå på ifråga om erfarande, variationsteorins

metodologiska tillvägagångsätt fungerar som en modell för genomförandet av undersökningen och verksamhetsteorin lär oss hur institutionella traditioner och koder kan påverka sättet individer erfar ett fenomen. Vi har använt oss av en kvalitativ metod och med hjälp av djupintervjuer har vi intervjuat lärare och elever. Resultaten i vår uppsats pekar på

att det fanns en avsikt med att visa spelfilm för eleverna. Även om avsikten i vissa fall var oklart formulerad. Eleverna förstod intuitivt att det fanns ett syfte med filmen även när avsikten var oklar från lärarens sida.