Detta arbete handlar om förskolepedagogers förhållningssätt till estetiska uttrycksformer och estetisk verksamhet. Synsätten på den estetiska verksamhetens funktion i förskolan har under förskolans historia skiftat från att bland annat handla om moralfostran, utlopp för inre tankar och känslor, och dagens synsätt; kommunikation samt ett sätt att utforska sig själv och omgivningen. För att synliggöra det synsätt och förhållningssätt till estetisk verksamhet som finns i förskoleverksamheten har vi intervjuat sex förskolepedagoger i Kristianstads kommun. Vi utgick från det sociokulturella perspektivet vilket innebär att vi ser barnet som aktivt i meningsskapandet där de estetiska uttrycksformerna är viktiga redskap. En huvudtanke i det sociokulturella perspektivet är att den viktigaste läromiljön är den vardagliga interaktionen och att erfarenheter kombineras till något nytt med hjälp av fantasin. Genom intervjuundersökningen framkom att informanterna anser att de estetiska uttrycksformerna på olika sätt är viktiga och betydelsefulla för barns meningsskapande. Informanterna utgick från barngruppens behov och kunde ha olika syfte med den estetiska verksamheten. Vår undersökning visade att dagens sätt att tala om estetisk verksamhet till viss grad har påverkat arbetet i förskolorna, men att de fortfarande arbetar på ett sätt som kan ses som instrumentellt, dvs uttrycksformerna används för att nå mål utanför själva ämnesområdet. Estetiska läroprocesser innebär att man genom de estetiska uttrycksformerna får insikt och förståelse för sig själv, andra och omvärlden. Detta begrepp är idag väldigt aktuellt och det talas om att synliggöra detta tankesätt i lärarutbildningen för att förmedla detta sätt att skapa mening.