Syftet med denna uppsats är att undersöka och beskriva uppfattningar hos pedagoger i tre förskoleklasser kring den egna verksamheten, med särskilt fokus på arbete med läs- och skrivinlärning. 5 lärare, varav 4 förskollärare och 1 grundskollärare, på 3 skolor i 3 olika kommuner har intervjuats. Samtliga arbetar i förskoleklasser, varav 1 klass är integrerad med grundskolans årskurser 1 till 3. De olika skolorna har valt olika modeller för implementation av förskoleklasser i sin verksamhet, vilket gör att verksamheten i klasserna skiljer sig ganska kraftigt åt.
Samtliga intervjuade är överens om att införandet av förskoleklassen var en bra reform och de uppger att det främjar helhetssyn och kontinuitet, vilket bland annat är positivt vid arbete med läs- och skrivinlärning. Lärarnas beskrivningar av sina klasser visar dock på att det inte alls är självklart att förskoleklassernas innehåll stämmer med reformens intentioner. Tvärtom framstår förskoleklassen som en tämligen vinglig konstruktion, vilken kräver ställer stora krav på bland annat skolledning för att bli den lyckade blandning av förskolans och skolans kulturer, med barnen i centrum, som var den ursprungliga tanken. En av förskollärarna, som arbetar som enda lärare i en förskoleklass, beskriver bland annat att det kan kännas ensamt och vara svårt att få kontakt med grundskollärarna. De lärare som arbetar i klasser med elever från förskoleklass till tredje klass poängterar de sociala fördelar deras upplägg har, samtidigt som elevernas stora åldersspridning gör det svårt att skapa homogena grupper. De lärare som arbetar i rena förskoleklasser säger att deras verksamhet i första hand präglas av förskolans synsätt och traditioner, medan lärarna i den förskoleklass som arbetar integrerat med grundskolan uppger att ledningen prioriterar skolan i första hand, vilket gjort att deras förskoleklass till stor del tagit över skolans kultur och arbetsformer.