Den pågående övergången till mer internationella redovisningsregler och rekommendationer diskuteras just nu flitigt i Sverige. Samtidigt som den internationella harmoniseringen ska stärkas och jämförbarheten öka, finns oro för att en mängd nya valmöjligheter ger ett allt för stort spelrum för uppskattningar och bedömningar av företagsledningen.

Via EU:s fjärde bolagsdirektiv har begreppet ”rättvisande bild” kommit in i den svenska årsredovisningslagen och i Sverige har Redovisningsrådet förbundit sig att verka för att IASB:s standarder kommer till uttryck i de svenska rekommendationerna. Exempel på detta är RR17, om nedskrivningar, som införts i Sverige från och med år 2002. RR17 ger ett visst handlingsutrymme när det gäller vilken metod som ska tillämpas vid nedskrivning av anläggningstillgångar. De metoder som tillåts ger dessutom utrymme för subjektiva bedömningar. Genom att utgå från teorier som handlar om att människor är rationella och strävar efter att maximera sin egen nytta är syftet med denna studie att undersöka om nedskrivningar görs av företagsledningar för att uppnå en rättvisande bild, om nedskrivningar görs i eget intresse eller på grund av institutionella faktorer.

Genom att statistiskt analysera ett material som samlats in via granskning av de svenska börsföretagens årsredovisningar, testas hypoteser som är ställda utifrån Positive Accounting Theory och Institutionell teori.

Studien visar att det finns starka samband mellan nedskrivningarnas storlek och företagens räntabilitet på totalt kapital samt mellan nedskrivningarnas storlek och huruvida företagen gjort VD-byte eller inte. Dessutom konstateras att någonting händer år 2004 som skulle kunna härledas till den stundande övergången till IAS/IFRS.