Köp och försäljning av värdepapper kan, beroende på olika omständigheter, beskattas antingen enligt rörelsereglerna eller enligt reavinstreglerna. Sker klassificeringen enligt rörelsereglerna kan underskott på denna rörelse kvittas mot annan inkomst som den skatteskyldige har samt denne har rätt till avdrag för nedskrivning på varulager eftersom innehavet skattemässigt behandlas som lager. Om värdepappren däremot klassificeras som förvaltningsverksamhet finns inte någon nedskrivningsmöjlighet och förluster får enbart dras av mot vinster i samma förvärvskälla. Syftet med uppsatsen är därför att utreda de kriterier som ställs upp för att handel med värdepapper skall klassficeras som rörelse och därmed beskattas enligt reglerna för rörelse.

Värdepappersrörelse saknar definition i inkomsskattelagen. Det är istället de allmänna bestämmelserna om avgränsning av inkomstslaget näringsverksamhet som styr.

I uppsatsen har jag använt mig av sex rättsfall för att göra en problematisering av olika situationer där handel med värdepapper förekommer. Jag har diskuterat varje enskilt fall utifrån domen i målet samt utifrån vad lag och förarbeten säger om problemet. Tyngdpunkten ligger på aktiebolag eftersom denna bolagsform varit dominerande av de rättsfall jag funnit som berör ämnet men även rättsläget för enskilda näringsidkare utreds. Vid ett tillfälle görs också en diskussion angående en delägare i ett handelsbolag.

Det som framkommit är att avgörande inte alltid är om det varit en betydande omsättning och att ett stort antal transaktioner skett. De saknar kanske inte helt betydelse men de kan inte ensamma avgöra portföljens skatterättsliga karaktär. En helhetsbedömning måste göras av omständigheterna i det enskilda fallet där hänsyn till verksamhetens syfte tas. Om det finns ett syfte med verksamheten att bedriva värdepappershandel kan detta till exempel framgå av en ändring i bolagsordningen.

I uppsatsen framkommer också att bolagsformen har en mycket avgörande betydelse för hur klassificering ska ske. Möjligheterna till en klassificering enligt rörelsereglerna är större i ett aktiebolag än för en enskild näringsidkare som i princip enbart kan ha bankmedel som tillgångar. Detta eftersom alla inkomster räknas till inkomst av näringsverksamhet enligt 13 kap 2 § IL för juridiska personer.

Ett ytterligare rekvisit är om verksamheten riktar sig mot allmänheten eller enbart är inriktad på ägarens egna tillgångar. Om verksamheten är riktad mot utomstående kunder ställs lägre krav på omsättning och antal transaktioner. Sker värdepappershandeln enbart för egen räkning är verksamheten inte att se som rörelse i skatterättslig mening och därmed skall redovisningen ske i inkomstslaget kapital. Dessa krav ställs dock inte lika högt för aktiebolag, inte ens för ett enmansaktiebolag, som för enskilda näringsidkare.