För närvarande pågår ett uppmärksammat fall i EG-domstolen. Målet handlar om Marks & Spencer, en brittisk varuhuskedja, som önskar dra av förluster i moderbolaget som tidigare uppkommit i dotterbolag belägna i andra medlemsstater. Den brittiska lagstiftningen tillåter dock inte förlustutjämning över nationsgränserna vilket Marks & Spencer anser utgöra en inskränkning av EG-fördragets etableringsfriheter. Den brittiska skattelagstiftningen anses till stor del vara lik den svenska och därmed kommer domen i Marks & Spencer att få stor genomslagskraft även i Sverige.

Argumentationen från EU-ländernas regeringar är att bestämmelserna anses berättigade fastän det utgör en inskränkning av etableringsfriheten. Motiveringarna är bland annat att bestämmelserna rättfärdigas med hjälp av territorialprincipen, skattesystemets inre sammanhang samt att det annars skulle leda till minskade skatteintäkter.

Generaladvokaten har i sitt förslag till avgörande i Marks & Spencer-fallet framfört att de brittiska reglerna strider mot etableringsfriheterna och att denna inskränkning inte på något sätt kan anses var berättigad. Om domstolen skulle följa generaladvokatens förslag kan i princip två extremscenarion inträffa. Antingen så täpper man till den svenska lagstiftningen så att alla möjligheter till förlustutjämning slopas eller så öppnas gränserna så att vinster och förluster fritt kan slussas mellan medlemsstaterna.

I skrivande stund har det kommit en dom från Länsrätten i Vänersborg där Lindex får rätt att göra avdrag för förluster i tyska dotterbolag. Avdraget strider mot de svenska koncernbidragsreglerna men Länsrätten anser att dessa regler i sin tur utgör en inskränkning gentemot EG-rätten varför avdraget medges. De argument som Skatteverket framfört är desamma som denna uppsats behandlar.